Himmel och helvete under samma dag
Tävling i Uddevalla med dottern Nellie 12 år.
Himmel
Final i Sveland cup. Många duktiga B-ponny ekipage och vi åker dit utan större förväntningar. En bra och stabil ritt är målet. Vinsten med en träningshelg för Sylve Söderstrand och Lotta Björe lockar så klart men vi vet att konkurrensen är hård. Tio stycken B-ponnyer och hela nio stycken till omhoppning. Nellie startar näst sist och de ofta duktiga ekipagen har känt av nervositeten och flera var inte felfria. Nellie går in med vetskapen om att sista ryttaren leder cupen och brukar rida fort. Nellie sätter en säker och felfri ritt, den sista ryttaren är felfri men nästan fyra sekunder långsammare. Lyckan är total och vi har en träningshelg att se framemot!!
Helvete
Nästa klass är finalen i Div 1. Det gäller att starta om och finna fighting spirit igen. Den känslan är inte helt lätt efter att man varit väldigt nöjd. Uppvärmning och framhoppning. Rider an på oxern igen, strax start. Ponnyn känns lite "tom", lägger om skänkeln och låter ponnyn gå av ett galoppsprång för tidigt. Det har gått bra förut. Idag gör det inte det. Alla håller andan och kraschen kommer i hindret. Ponnyn faller på sidan och glider en halvmeter med Nellies ben under. Man ser att Nellies kropp klarar sig. Hur gick det? Klarade sig benet, är något av, trasigt? Hur mår ponnyn? Någon ropar efter sjukvårdare och en man som presenterar sig som läkare är snabbt på plats. Nellie är chockad och ledsen. Svarar på frågorna och borstar av sig för att hoppa upp på hästen igen. Det är en lagtävling och hon vill göra sin insats för laget. Ridsporten formar tuffa tjejer. När hon kommer fram till banan så är det hennes tur. Tårarna rinner när hon går in på banan. Det är LA och den högsta klassen som ekipaget tävlar i. Sätter en bra runda med fina språng, dock med ett stopp på ett tittigt räcke. När Nellie kommer ut från banan så brister det för Mamma mig, tårarna rinner och dottern får en kram. Någon kommer och tror att våra tårar är för stoppet men så är det inte, tårarna är för att chocken släpper och tacksamheten över livet och glädjen att allt gott bra.
Vid pennan Ponnymamma, Sofia
