En ponnymorsas resa
En ponnymorsa's resa till att godkänna dotterns stora dröm, att bli ägare till: "Ingen-häst-utan-mer-som-att-trycka-upp-en-duracellkanin-i-arslet-på-dottern"
Vi letade ponny till blivande 14-åringen som ridit i många år. Många mil i bilen blev det, och vi fick uppleva platser vi aldrig annars skulle få se.
Vi har kollat, svarta, gråa, gula och vita. Stora, små, känsliga och tokiga, Och helt plötsligt, på en liten gård i Ulricehamn stod han med stort H! ( i alla fall om du frågar dottern. ) En kritvit sagohäst! Ponnymorsan funderade genast på hur i hela friden man skall kunna hålla en "sån" ren, vi som har lösdrift. Så vart det dags för ägaren att visa upp sin vita springare. Jag ser en helt skogstokig häst, som bara står på bakbenen. Dottern bara ler, -honom skall jag ha! ( trots det så är den helt olik sagans Ferdinand. ) Jag förklarar TYDLIGT för dottern i bilen hem, glöm det, ponnyn är ju tokig!
Men, på ett mycket märkligt sätt, hade jag !?! bokat en provridning till. ( Jag är helt övertygad att Julia nu gått kurs i hypnos..) Med oss denna gång har vi en minst lika tokig, som dottern, vän till oss. ( - hur tänkte jag där?!?) Sedan händer ännu märkligare saker, jag ?!? bokar en besiktning på pållen. Nu är det inte bara Julia o Jossan som är tokiga, de har smittat mig!!!
Så, nu har vi världens underbaraste, vackraste kritvita ponny hemma. Han har på 4 veckor tagit en stooor plats i mitt hjärta. Välkommen Castlequarter " Candy" Och ( detta hörs inte ofta ) vilken tur att jag övertalades! Tack Julia o Josephine.
